sitt glada konstnärslynne, men då hon hade kostat på dem ännu ett par leenden, kunde de inte stå emot henne. Och de gingo ut till lasset och packade upp sina trikådräkter.
Då de voro färdiga, och då den blinde hade blivit tillkallad, valde Ingrid plats för föreställningen. Hon ville inte, att de skulle visa sig på gårdsplanen, utan förde dem in i gästgivargårdens trädgård. Ty det fanns en trädgård vid gästgivargården. Det mesta var nog nakna kryddsängar, där ännu ingenting hade kommit upp, men här och där stod ett blommande äppelträd. Och Ingrid sade, att hon vill se dem uppträda just under ett av de blommande äppelträden.
Ett par drängar och pigor kommo springande, då de hörde fiolen, så att de fingo en smula publik. Men det bar dock emot för herr och fru Blomgren att uppträda. Ingrid begärde för mycket av dem. De voro alldeles för bedrövade.
Och en olycka var det, att Ingrid hade fört dem över till trädgårdssidan. Det var ditåt gästrumsfönstret vette, och det hade hon väl inte tänkt på. Fru Blomgren var nära att springa sin väg, då hon hörde ett fönster häftigt öppnas i ett av gästrummen. Tänk, om dåren skulle ha hört musiken, och tänk, om han skulle hoppa ut genom fönstret och komma ned till dem!
Men fru Blomgren lugnade sig, då hon såg vem som stod i fönstret. Det var en ung man med angenämt yttre. Han var i skjortärmarna, men alldeles ordentligt klädd för övrigt. Blicken var
