språk, den ena var en flitig student, den andra en lustig fyr. Tom hade nästan velat uppträda såsom Wills beskyddare, något som denne likväl icke tyckte om och visade sig icke göra, genom sin vägran att låna pengar av honom eller antaga några av hans anbud att införa honom i de klubbar och sällskap Tom tillhörde. Shaw lät således Milton vara i fred, och denne redde sig även ganska bra på egen hand, i det han envist hängde över sina böcker och motstod varje frestelse till något annat nöje, än dem som hans tillgångar ville medgiva, ty den oerfarne ynglingen hade ännu icke upptäckt att universitetet vore en plats för „rummel”, icke för studier.
Då Rosa kom ned och belåtet trippade i väg, hållande Will i handen, stod Tom och såg efter dem så länge de voro i sikte, samt började därpå ströva omkring i huset, visslande och grubblande, tills han i brist på bättre sysselsättning somnade i sin fars länstol. Han vaknade för att njuta sitt te i ensamhet, ty hans mor kom aldrig ner, och Fanny hade stängt in sig och sin huvudvärk på sitt rum.
„Ja, det här är trevligt“, sade han, då klockan slog åtta och hans fjärde cigarr var slut. „Trix är rasande och Fanny hänger läpp; det är väl så gott jag försvinner också. Tänk om jag skulle gå bort till Polly och fråga Will om han vill åka med mig ut, så slipper han gå, stackars gosse. Myggan kan få följa med hem med detsamma, det lär hon väl inte tycka illa om, och det är ingen som vet när gubben kommer hem.“
Med dessa tankar begav sig Tom på väg helt makligt och lämnade hästen i ett närliggande stall, ty han tänkte göra en liten visit och se vad det var som roade Rosa så synnerligt.
„Polly är i farten!“ sade han för sig själv, då han gick tyst uppför och hörde det stadiga mumlandet av en behaglig röst komma emot sig i trappan. Tom skrattade åt det allvar varmed Polly talade, då hon var intresserad för någonting. Men han
126
