Sydney, som naturligtvis inte sökte henne hos miss Mills. Mimmi råkade att vara illamående denna vecka och tog inga lektioner, så att morbror Syd blev berövad sin sista förhoppning och såg ut som om hans portion av lycka på en gång blivit avklappad.
Polly var ingalunda någon fullkomlig varelse, och vi kunna därför tillstå att den gamla frestelsen grep henne mer än en gång under veckan, ty sedan hennes knep med krokvägarna förlorat nyhetens behag, började hon sakna de små, trevliga möten som förut skänkt ett visst romantiskt doft åt hennes enformiga, strävsamma liv. Hon tyckte ganska mycket om mr Sydney, ty han hade alltid varit snäll och vänlig mot henne, alltifrån forna tider, då han bemött den lilla flickan med en artighet som den unga kvinnan bevarade i ett tacksamt minne. Jag tror icke det var hans rikedom, hans utmärkta talanger eller samhällsställning som ensamt intog Polly, ehuru de utan tvivel utövade större inflytande på henne än hon anade. Det var detta obeskrifliga något, som kvinnor så hastigt upptäcka och värdera hos män, som blivit begåvade med kloka och goda mödrar.
Polly hade lärt känna honom ganska noga under hennes besök hos Shaws, där han förtroligt umgicks, till följd av vänskapen mellan madame Shaw och hans mor; men hon hade aldrig tänkt sig honom såsom en älskare till vare sig Fanny eller henne, emedan han var sex eller åtta år äldre än de och ännu understundom antog sin forna roll av en vördnadsbjutande mentor. Härmed hade han likväl upphört på senare tiden, i synnerhet mot Polly, och detta smickrade henne mera än hon ville tillstå ens för sig själv. Hon visste att han beundrade hennes talang, högaktade henne för hennes självständighet och njöt av hennes sällskap; men när någonting varmare och mera smickrande än beundran, aktning och nöje började röja sig i
168
