åt sig själv, visade sig artiga när de träffade henne, men tyckte synbarligen att hon var alltför „enfaldig“ att upptagas i deras krets. Hon sökte då Rosas sällskap, ty hennes egen lilla syster var en förträfflig lekkamrat, och Polly älskade henne innerligt. Men fröken Rosa var alltför upptagen av sina egna små bestyr, ty hon hade också sin lilla umgängeskrets, vilken bestod av små flickbytingar om fem à sex år, som hade sina „soiréer“, lustpartier, mottagningar och promenader, alldeles som de äldre, och vilkas huvuduppgift tycktes vara att efterapa de moderna dårskaper, som de borde ha varit för oskyldiga att ens förstå. Rosa hade sin lilla visitlåda och gjorde visiter, „liksom mamma och Fanny“, sin handsklåda, sin nipperask, sina nålar, en garderob, så fin och modern som trots någon parisisk modedocka, och en fransysk kammarpiga för sin toalett. I början kunde Polly icke rigtikt med henne, ty hon skickade sig icke alls som ett barn och tillrättavisade Polly ofta för hennes sätt att uttrycka sig och hennes maner, ehuru lilla frökens egna voro allt annat än fullkomliga. Ibland när Rosa hade tråkigt eller var vid dåligt lynne, ty hon hade sina små „nervattacker“ liksom mamma, brukade hon komma till Polly för att bli „voad“, och Pollys vänliga bemötande och milda utseende tröstade de lilla damen bättre än altt annat. Polly gladdes häråt och berättade sagor för henne, lekte eller promenerade med henne, allt efter hennes önskan, och vann på detta sätt långsamt och säkert den lillas hjärta samt befriade hela huset från hennes tyranni.
Tom upphörde snart att stirra på Polly och brydde sig icke mycket om henne i början, ty enligt hans åsikt „var det icke särdeles bevänt med flickor“, och med hänseende till det slags flickor han kände, var Polly av alldeles samma mening. Han roade sig emelanåt med att retas med henne för att se huru hon skulle fördraga det, och förorsakade Polly mycken oro, ty hon visste aldrig vilket spratt han ämnade spela henne härnäst.
28
