eller anade huru många små manövrer, hjärtelågor; drag av fåfänga, tillgjordhet och dårskap som rörde sig omkring henne. Hon var förtjust i att dansa och deltog i stundens glädje med en hjärtlighet som var behaglig att skåda. Hennes ögon glänste, hennes kinder glödde, hennes läppar smålogo och de bruna lockarna fladdrade omkring henne, då hon dansade med ett hjärta så lätt som hennes fötter.
„Nå, har du roligt, Polly?“ frågade mr Shaw, som tittade in emellanåt för att rapportera för farmor att allting gick lyckligt.
„O, så roligt! Så roligt!“ utbrast Polly med en liten åtbörd av hänryckning, då hon chasserade in i hörnet där han stod.
„Hon ä’ en riktig förtjuserska bland gossarna“, sade Fanny, i det hon promenerade förbi.
„De ä’ så snälla att bjuda upp mig, och jag ä’ inte rädd för dem“, förklarade Polly och kråmade sig, helt enkelt därför att hon icke kunde stå stilla.
„Jaså, du ä’ rädd för ungherrarna, he?“ och mr Shaw höll henne fast i en lock.
„Ja, för alla utom för mr Sydney. Han gör inga stora miner och pratar inga dumheter, och ack! Han dansar som en ängel, som Trix säger.“
„Pappa, vill du inte komma och valsa med mig. Fanny sa’ att jag inte fick komma henne föv näv, föv hennes skäva klänning bliv ful bvedvid min vöda; och Tom hav inte lust; och jag vill så vysligt gävna.“
„Jag har glömt att dansa, Rosa lilla. Bed Polly, hon skall svänga dig omkring som en snurra.“
„Mr Sydney har bjudit upp mig till den här“, svarade Polly och såg på sin solfjäder med en liten viktig min. „Men jag gissar han skall inte fästa sig vid, om jag tar lilla Rosa i stället. Hon har knappt dansat något, och jag har fått mer än min del.
80
