4
vankades ett godt accompagnement af punsch och af musikaliska instrumenter, torde väl knappast behöfva nämnas.
Sällskapet sammanträdde i början hvar fjortonde dag; men när nöjet förlorat nyhetens behag, blott en gång i månaden. Andra förlamande orsaker tillkommo sedan — såsom att två nya ledamöter, herr Crethi och herr Plethi, introducerades — och tiden emellan hvart sammanträde blef allt längre och längre, först två månader, så tre, så fyra. Ändtligen sammanträdde sällskapet ej alls. Derhän hade det kommit i medlet af sommaren 1840.
Då tänkte ett luminöst hufvud, att sällskapet, som aflidit i staden, kunde på landet uppväckas till nytt lif. En anteckningslista kringsändes till ledamöterna, med uppmaning att sammanträda vid Berg[1]. Förslaget vann bifall och de flesta antecknade sig. Ångbåten Ormen Långe hyrdes att föra sällskapet bort och hem. Egaren till Berg, löjtnant K., lofvade att, till sällskapets herbergerande, bygga en stor löfsal. En af de sista dagarne i Juli månad bestämdes till resdag och färden skulle börja klockan elfva förmiddagen.
Äfven jag var en af dem, som antecknat sig, och jag trodde i min menlöshet, att jag skulle
- ↑ Den bekanta kanalstationen med de många slussarne.
