skulle få åka »hederligt», d. v. s. fort, sparade ej piskan. Men antingen hade hästen ingen hästambition, eller också föraktade han fjäsk. Nog af, han ville ej öka sin gång, ehuru han fick rapp på rapp. Denna collision mellan djuret och dess egare slutades dock så, som collisioner vanligen slutas, eller — annorlunda sagdt — i enlighet med den mäktigare partens vilja: hästen afstod omsider från solunk och beqvämde sig till traf. Vi skulle således innom tio minuters förlopp hafva hunnit fram till Malforss, derest vi ej blifvit sinkade en stund vid kanalbron, hvilken, då vi dit ankommo, var uppvindad, emedan en skuta höll på att passera.
Att bonden och jag converserade under vägen, kan du nog föreställa dig; äfvensom att conversationen var sådan, som våra conversationer i allmänhet äro. Skulle du vilja förvärfva dig en »intellectuel åskådning» af dem, så se med uppmärksamhet på Fig. I[1]. Hvilka krumlugter, hvilka afsprång ifrån det ursprungliga ämnet![2] För att
- ↑ Den står på nästa sida.
Sättarens anmärkning. - ↑ Men jag tycker ändå, att figuren har för mycket
sammanhang till att föreställa en conversation.
Sättarens anmärkning.
