Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
1832.]187
cap horn. — wigwam-bugten.

kommo vi påföljande dagen i sigte af Barnevelts och ilande förbi Cap Deceit med dess klippspetsar, omseglade vi omkring klockan tre det väderbitna Cap Horn. Aftonen var lugn och klar, och vi hade en vacker utsigt öfver de omgifvande öarne. Cap Horn fordrade likväl sin gärd af oss och innan natten skickade han en storm rakt stick i stäf Vi höllo ut till sjös och angjorde dagen derpå åter land, då vi på vår lovartsida sågo denna ryktbara udde i sin verkliga gestalt, höljd i dimma och dess töckniga konturer omgifna af yrande vattenmassor. Stora, svarta moln framjagade öfver himmeln och regnbyar, blandade med hagel, rusade förbi oss med den ytterliga häftighet, att kaptenen beslöt löpa in i Wigwambugten. Detta är en liten treflig hamn, icke långt från Cap Horn, och här ankrade vi julaftonen, i smult vatten. Det enda som påminde oss om stormen utanföre, var då och då en stormil från bergen, som kom fartyget att rycka på sina ankare.

Den 25 december. — Tätt invid bugten reser sig ett spetsigt berg, kalladt Katers-spets, till 1,700 fots höjd. De omgifvande öarne bestå alla af kägelformiga grönstensmassor, stundom i förening med oregelbundnare kullar af genom hetta förvandlad lerskiffer. Denna del af Eldslandet kan anses som yttersta ändan af den sänkta bergskedja, hvarpå jag redan förut antydt. Bugten har sitt namn ”Wigwam” af några eldsländares bostäder, ehuru hvarje vik i grannskapet med lika stort skäl skulle kunna så kallas; ty då invånarne hufvudsakligen lefva af skaldjur, måste de ständigt ombyta vistelseorter, fastän de efter vissa tidsförlopp återvända till samma ställen, hvilket är tydligt af de högar af gamla skal, hvilka ofta uppgå till flera hundra centner i vigt. På långt håll kan man urskilja dessa högar på den lifliga grönskan af vissa växter, hvilka alltid växa på dem. Bland dessa kunna nämnas det vilda sellerit och skjörbjuggsörten, två mycket nyttiga växter, hvilkas gagn ännu icke blifvit upptäckt af infödingarne.

Eldsländarens hydda liknar en hövålm till form och storlek. Den består endast af några få afbrutna grenar, som äro nedstuckna i marken och på ena sidan mycket ofullständigt täckta med några få grästorfvor och vass. Det hela kan icke vara en timmas verk; också begagnas det endast några få dagar. Vid Goeree-redden såg jag ett ställe, der en af dessa nakna menniskor hade sofvit, och som icke lemnade henne det ringaste mera skydd än en hares läger. Karlen lefde tydligt ensam och York Minster sade, att han var en ”mycket dålig karl” och att han sannolikt hade stulit något. På vestkusten äro likväl hyddorna något bättre, ty de äro täckta med skälskinn. Vi qvarhöllos här några dagar af det dåliga vädret. Luftstrecket är dåligt nog; sommarsolståndet