Sida:En naturforskares resa omkring jorden.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
242[kap. xiii.
chiloe.

TRETTONDE KAPITLET.


CHILOE OCH CHONOS-ÖARNE.


Chiloe. — Dess utseende i allmänhet. — Utfärd i båt. — Infödda indianer. — Castro. — Tam räf. — Bestigning af San Pedro. — Chonos-öarne. — Halfön Tres Montes. — Granitberg. — Skeppsbrutna sjömän. — Lows hamn. — Vilda potäter. — Torfbildning. — Myopotamus, utter och råttor. — Cheucau och den skällande fågeln. — Opetiorhynchus. — Fågelfaunans egendomliga natur. — Stormfåglar.


Den 10 november. — Beagle seglade från Valparaiso söderut, för att uppmäta södra delen af Chile, ön Chiloe och det bergiga land som kallas Chonos-arkipelagen, så långt åt söder som till halfön Tres Montes. Den 21:a ankrade vi i viken vid San Carlos, hufvudstaden på Chiloe.

Ön är omkring femton mil lång, med en bredd af något under fem mil. Landet är kulligt, men icke bergigt och betäckes af en enda stor skog, undantagandes der några få gröna fläckar hafva blifvit uppröjda omkring de halmtäckta kojorna. På långt afstånd är utsigten snarlik den på Eldslandet; men när man betraktar skogarne på närmare håll, äro de ojemförligt mycket vackrare; emedan många vackra, ständigt grönskande träd och växter med en tropisk karakter här träda i stället för de sydliga kusternas dystra bok. Om vintern är klimatet afskyvärdt och om sommaren är det endast föga bättre. Jag skulle tro att det finnes få ställen på jorden inom de tempererade trakterna, der så mycket regn faller. Vindarne äro mycket oregerliga och luften nästan alltid molnhöljd, så att en veckas vackert väder är något underbart. Det är också svårt att få se en skymt af Cordilleran; och under vårt första besök framstod vulkanen Osorno endast en gång i djerfva konturer, och det var före soluppgången; det var egendomligt att se huru allt eftersom solen uppsteg, bergets ytterlinie småningom försvann i den östra himmelns glans.

Invånarne tyckas till följe af sin ansigtsfärg och låga växt till trefjerdedelar hafva indianskt blod i sina ådror. De äro ett anspråkslöst, stillfärdigt och arbetsamt slägte. Ehuru den bördiga marken, som härrör af de vulkaniska klippornas förvittring, bär en yppig växtlighet, är luftstrecket likväl icke gynsamt för något alster, som fordrar mycket solsken till sin mognad. Det finnes mycket litet bete för de större däggdjuren och följaktligen utgöra svin, potäter och fisk de hufvudsakligaste födoämnena. Alla gå