klädd i en trasig skjorta och vidbyxor, utan hufvudbetäckning, samt bar en gammalmodig bössa och en stor knif. Bruket att bära knifvar är allmänt, och då man genomtränger en tät skog är en sådan nästan nödvändig, till följe af slingerväxterna. De ofta inträffande morden torde till en del kunna tillskrifvas detta bruk. Brasilianerna äro så skickliga med knifven, att de på ett temligt håll kunna kasta den med en säkerhet och en styrka, som förorsaka dödliga sår. Jag har sett en mängd små pojkar öfva sig i denna konst på lek och att sluta af deras skicklighet att träffa en upprättstående käpp, lofvade de godt, i fall det en gång skulle blifva allvar af leken. Min följeslagare hade dagen förut skjutit två stora skäggapor. Dessa djur hafva gripsvansar, hvilkas spets, äfven efter döden, kan uppbära kroppens hela tyngd. En af dem förblef sålunda hängande vid en gren och det blef nödvändigt att nedhugga ett stort träd för att komma åt honom. Detta verkstäldes snart och med ett förfärligt brakande nedföllo både träd och apa. Utom denna bestod vårt jagtbyte i några små gröna papegojor och ett par tukaner. Jag hade emellertid gagn af min bekantskap med den portugisiska padren, ty vid ett annat tillfälle gaf han mig ett vackert exemplar af en Yaguarundi-katt.
Trakten omkring Botofogo-viken är allmänt utropad för sin skönhet. Det hus, i hvilket jag bodde, var beläget tätt intill foten af det välkända Corcovado-berget. Det har med mycken sanning blifvit anmärkt, att tvärbranta, kägelformiga kullar äro utmärkande för den formation, som Humboldt benämner den gneis-granitiska. Ingenting kan vara mera anslående än intrycket af dessa väldiga, afrundade, kala klippmassor, hvilka höja sig ur den yppigaste växtlighet.
Jag roade mig ofta med att betrakta molnen, som kommo in från hafvet och bildade en vägg just nedunder Corcovados högsta spets. Liksom så många andra dylika, tycktes detta berg, när det sålunda var delvis inhöljdt, resa sig till en vida stoltare höjd än dess verkliga af 2300 fot. Mr Daniell har anmärkt i sina meteorologiska afhandlingar, att ett moln stundom tyckes stå fästadt vid en bergstopp, medan vinden fortfar att blåsa öfver det. Samma företeelse visade här ett något afvikande utseende. I detta fall syntes tydligt huru molnet ringlade sig öfver och snabbt ilade förbi toppen, utan att det hvarken förminskades eller tilltog i omfång. Solen höll på att gå ned och en svag sydlig bris, som stötte emot klippans södra sida, blandade sin ström med den kallare luften ofvanföre, hvarvid vattenångan sålunda förtätades; men då de lätta molnflockorna foro öfver
