I DEN GAMLA ärevördiga moskén El Aksa i Jerusalem finns i en låg gång, som slingrar fram bakom huvudbyggnaden, en mycket djup och bred fönsternisch. I denna nisch ligger utbredd en gammal och sliten matta, och på mattan sitter dag ut och dag in den gamle Mesullam, som är spåman och drömtydare och mot en ringa penning betjänar de moskébesökande med att spana ut deras framtida öden.
Nu hände sig en eftermiddag för några år sedan, att Mesullam, vilken som vanligt satt i sitt fönster, befann sig i så dåligt lynne, att han inte en gång ville svara på de förbigåendes hälsningar.
Ingen tänkte dock på att känna sig förnärmad över hans ohövlighet, därför att man visste, att han grämde sig över en förödmjukelse, som han hade varit utsatt för denna samma dag.
Jerusalem besöktes nämligen vid den tiden av en mäktig monark från västerlandet, och på förmiddagen hade den höge främlingen med sitt följe vandrat genom El Aksa. Före hans ankomst hade moskéföreståndaren låtit damma och feja i den gamla byggnadens alla vinklar och vrår, och på
