Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
inte,» sa han, »det var kanske något annat jag ville tala om.»
Prästdottern tog ett steg mot dörrn. Hon kände sig otålig.
Nu såg karlen igen på henne med sitt goda leende. »Jag kan inte förstå de andra, att de kunde fara härifrån,» sa han.
Prästdottern blev röd. Hon fortsatte att gå mot dörrn.
»De skulle ha tagit er med bort till dansen och inte lämnat er kvar här i ensamheten.»
Det var något så gott i rösten, så hon kunde inte bli ond. Hon vände sig mot honom och skrattade. »Å, nu gör det mig ingenting att bli lämnad ensam, för nu är jag glad. Nu ska ni gå, ni med. Jag är så nöjd, så att ingen behöver vara orolig för min skull.»
