V.
Det var bestämt, att Gudmunds och Hildurs bröllop skulle firas på Älvåkra annandag pingst. Fredagen före pingst for Gudmund in till staden för att göra några uppköp till ett hemkomstkalas, som skulle stå på Närlunda dagen efter bröllopet. I staden råkade han i sällskap med några andra unga karlar från hans socken. De visste, att detta var Gudmunds sista stadsresa före giftermålet, och togo sig därav anledning att ställa till ett stort dryckesgille. Alla lade an på att Gudmund skulle dricka, och de lyckades till sist få honom alldeles redlös.
Han kom hem på lördagsmorgonen så sent, att hans far och drängen redan hade gått ut på arbete, och sov ända till långt fram på eftermiddagen. När han steg upp och skulle sätta på sig kläderna, såg han, att rocken var söndersliten på ett par ställen. »Det ser ut, som om jag skulle ha varit i slagsmål i natt,» sade han och försökte påminna sig vad han hade haft för sig. Han kom ihåg så mycket, som att han hade lämnat värdshuset vid elvatiden i sällskap med kamraterna, men vart de sedan hade begivit sig, det kunde han inte komma ihåg. Det var som att försöka stirra in i ett stort mörker. Han visste inte om de bara hade drivit omkring på gatorna, eller om de hade varit inne hos någon. Han kom inte ihåg om han själv eller någon annan hade selat
