på Ratcliff Highway, slutade han med en varning åt regeringen och en uppmaning att noggrannare bevaka de utlänningar som vistas i England.
Standard fäste sig huvudsakligen vid det faktum, att dylika laglösheter vanligen begås under liberalt sinnand regering. De orsakades av den oro, som jäste hos den stora massan och den därav uppkomna bristen på vördnad för all slags myndighet. Den mördade var en amerikansk medborgare, som några veckor vistats i huvudstaden, där han bott i madame Charpentiers pensionat, Torquay Terrace, Camberwell. Han var på resan åtföljd av sin privatsekreterare, mr Joseph Stangerson. Båda herrarne hade tagit avsked av sin värdinna tisdag kväll den 4 mars och begivit sig till Liverpool. Man hade sett dem tillsammans stå på plattformen. Sedan visste man ingenting mer om dem, förrän mr Drebbers döda kropp blev, som förut omtalats, funnen i ett obebott hus vid Brixton Road, många kilometer från Euston. Hur han kommit dit och på vad sätt han gått sitt öde till mötes, voro frågor som ännu voro höljda i djupaste mörker. Om mr Stangerson visste man ingenting. Men det gläder oss, tillade tidningen, att kunna säga allmänheten, att efterforskningarne och allt, som rör saken i fråga, har blivit anförtrodda åt mr Lestrade och mr Gregson, båda tillhörande Scotland Yard, och man har alla skäl att hoppas, att dessa välkända polistjänstemän snart skola lyckas sprida ljus i saken.
Daily News påpekade, att brottet tvivelsutan orsakats av politiska motiv. Den despotism och det hat till allt slags frihet, som utmärkte de på kontinenten belägna staternas regeringssätt, hade den verkan, att till England drogos många människor, vilka skulle ha blivit förträffliga medborgare, om de ej varit förbittrade av minnet om allt, vad de haft att utstå. Dessa människor styrdes av strängt bindande hederslagar, och brott mot dessa straffades vanligen med döden. Man borde göra allt för att finna sekreteraren Stangerson och få reda på den dödes levnadssätt och vanor. Ett stort steg i den riktningen hade blivit taget, enär man redan lyckats finna det hotell, där de bägge herrarne bott — ett resultat, för vilket man uteslutande hade att tacka mr Gregsons från Scotland Yard skicklighet och energi.
Sherlock Holmes och jag läste dessa tidningsartiklar under det vi tillsammans intogo vår frukost, och de tycktes bereda min vän ett otroligt nöje.
»Jag sade dig ju, att hända vad som hända ville, så skulle Gregson och Lestrade få äran», sade han.
»Det beror väl på, hurudant resultatet blir.»
»Å, min käre vän, det gör inte det minsta till saken. Om karlen blir ertappad, så är det till följd av deras bemödanden; undkommer han, så är det trots deras skicklighet och deras ansträngningar. Det är precis som den där leken, du vet: 'är det krona, så vinner jag — är det klave, så förlorar du'. Vad de än må ta sig till, så få de efterföljare. »Den som är dum, finner alltid en ännu dummare, som beundrar honom, vet du väl.»
»Vad i all världen är detta?» utbrast jag, ty i förstugan och i trapporna hördes larmet av en massa stampande fötter, åtföljt av vår värdinnas högljutt uttalade ursinniga förebråelser.
