Sida:En svensk ordeskötsel.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
63
efter latinet bildade uttryck.

»Nänning hafr pänning».

»Du skal icke ha 2 mågar til en dotter».

»Bättre är toomt än tarfwelöst mäldt.»

»Alla wille den flaate dåra».

»Stålt i skuld ok lijtet i pung är folskt», tokot.

Långt för Carl Magni tid ha de Swenske haft sine bokstäfr i hårda klippor ok stenar ingräfne. Adelruna dem påfunnit i Asiens land. Löijligit at den ene wil leda språken af de andre.

Sedwane regerar talen, men icke de flästes, men de förnuftigastes; som at lefwa, så at skrifwa. Släpp heller en wrång mening än blijf där wed! Mycket berömligare!

Ur Latinen.

At ingen ostuderad kan gärna fatta någre skrifter, kommer däraf, at han inte kan ha sitt öga på de konstgrepen, som Latinerne oss ha öfwerlemnat, ok twert emoot en studerad draar altijd et öga på Latinen, som på ett mönster. Men härom en annan gång! Nu om någre ord:

Afhända, afsöndra abalienare, abalienare animum af-wända sinnet; abhorrere a re uxoria rysa för te ta Hustru.

Afspänig, sielfsförgäten.

Esse abjecto animo wara tåf ett bortkastat sinne.

Abluere veterem maculam laudabili facto, aftwätta, aftwå, afsköllja.

Colere agrum, musas, Patronum, dyrka åker, dyrka muserne, en Patron; colere nomen alicujus dyrka ens namn. Wi säija på Swenska: han dyrkarn så, at etc., jag skulle så dyrka honom, förn jag fick etc.

Kropp kan kallas alt ded som löper under sinnerne. När ången i luften hoop-fryser ok får kropp, blijr han tung ok faller neer, ok däd heter regn. Kropparne uplösas igenom döden til deras Elementer;

Inflatus ac tumens animus upblåst ok swullit sinne.

Mare tumidum ac turgidum. Hafwet swäller opp. Elljest säij wi gäsa af giäst el. jäst. »Ölet, deegen jäser», fermentat; så säg om sinnet: »jäser i medgången.» Horat:

Contrahas ventis nimium secundis
Turgida vela.
När wädret blås för starkt, taag somlig seglen in.