Stackar af stafkarl.
Wäska p[änni]ngwäska.
Med handel ok wandel med fremmande folk mänges et språk.
Wåre förfäder acktade meer sitt språk än de främmandes, utsade mycket med ett kort ok fyndigt ord. Vid: Loccen: Antiqv: Sweog: 81.
Infanteri footfolk, Cavallerie Rytterij, Guarnison besättning,
Parapet bröstwärn.
Som myntet, så orden: skroot, wickt, gångbart.
Emblema, sinnebild, inlagdt arbete.
De ostuderade löpe illa med fremmande ord: renovera staan för ruinera, pangatie wagnar för 'pagage' eller 'bagage' etc. Mena gee ett kläm ok eftertryck: bjuda ok invitera, frelsa ok conservera. Skrif heller 'conservera ok frelsa'.
Wåre gamle ord komme närmare til Tyskan. Mitwiku Odensdag; Lyda folk; Wijf weeb. Ok twert mot de gamle Tyske kommo närmare til Swenskan.
Ord-stäfwe.
»Min Herre hafr lofwat sine swenner i Lunden at rijda»; »til hafsens diupe bottn låg» = drunknade.
»En spejel öfwer alle qwinnor»; »med wapn at wäija».
»Om alle de trä i werden äre til, löf, gräs, sand på hafsens strand hade mål ok kunde låta ok siunga mäd änglastämma, då kunde de aldrig» — — —
»Lyckan är ett underligt troll, leker med folk så månnigfold.»
Med arbete swart hon sonen kius,
Med hwitt då gifwer hon sonen lius.
»Lijten knijf är man tre alnar lång, som dinglar wid hans sida».
»Ingen fogel flyger så fast under sky,
Som Her Nils rider sin gångar genom by.»
»Han hugger need för foot i strid, som bönder de meja korn.»
Styln måst eij wara eens eller enahanda; höge ting wille högttrafwande styl, medelmåttige medelmåttig, ringe ringa.
Min book, min sötesorg, min lustig hufwudbryter,
Du fick i blå grön haf, du fugl på qwist hin gröne,
Spring om, ja rundt rändt om, siung skog-moteter sköne.
Så är man Verden en och Gud han skapte henne,