på Herran, hafwa under lifwets flerahanda omwexlingar, ja i sjukdom och nöd, kännt hwad den sanna lycksaligheten innefattar. Jag will blott anföra en enda händelse, som tilldrog sig om sommaren 1799.
Elisabeth Purkis war född af beskedliga men fattiga föräldrar. Det behagade Herren, att låta henne snart erfara bekymmer och nöd, i det hon föll i en långsamt tärande sjukdom, som slöt hennes lefnad, innan hon fyllt 20 år. Föräldrarne woro icke i stånd att förse henne med det nödtorftiga till hennes uppehälle, utan det skedde genom socknens bistånd och enskiltas understöd. Fattigdomen och plågorna af hennes sjukdom företedde derföre omkring henne bara elände; men detta oaktadt war allt glädje inom henne. Trösten af Christi Evangelium war stärkande, utsigten till den ewiga saligheten uppmuntrande, och hon sade tidt och ofta, att hon icke wille utbyta sin belägenhet mot den rikaste menniskas på jorden, som lefwer ogudaktig. Biblen och Psalmboken utgjorde hennes sällskap; de tröstade henne under sjukdomen, under själabekymmer, dagar och nätter. Slutligen fick hon segrande ingå i sin Herres glädje.
Du, som söker glädje i synden, i werlden! Säg: hwillar din lycksalighet på en säker grundwal? Låt öfwertyga dig, att du icke kan blifwa lycklig, utan att känna, frukta och lyda den enda sanna Guden.
3. Så länge du lefwer i synd, är du en fiende till den store majestätiske Guden.
Man eller qwinna, barn eller åldrig, hög eller låg, rik eller fattig, af hwad stånd, wilkor eller ålder du må wara, om icke Gud är din bäste Wän, så är werlden ett fängelse för dig; du måste, lik missdådaren, wänta på wredens dag. Du är i sjelfwa werket Guds fiende, du är upprorisk emot
