Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/166

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

162

hade han nog tyckt om vilken smörja som helst. Han medgav sedan, att den där andens egen mor skulle icke kunnat uttala det namnet bättre än jag gjorde. Han kunde inte fatta, på vad sätt jag överlevde det, och inte talade jag om det för honom. Det är bara unga trollkarlar som röja slika hemligheter. Merlin tillbragte tre hela månader med att på trollsk väg söka utleta sättet att prononcera det namnet och leva. Men han lyckades inte.

Då jag begav mig till kapellet, blottade populasen sina huvuden och vek åt sidan för att giva rum åt mig, som om jag varit ett högre väsen — och det var jag. Det visste jag nog. Jag tog med mig ett lag munkar, undervisade dem i pumpens hemlighet och satte dem att arbeta, ty det var alldeles klart, att en stor del av folket ämnade sitta uppe för att se på vattnet hela natten och då var det inte mer än rätt, att de fingo sitt lystmäte därav. För de där munkarna var nog pumpen i sig själv ett under och den förvånade dem på det högsta samt väckte deras beundran genom den utomordentliga verkan dess rörelse åstadkom.

Det var en storartad, en härlig natt. Den innebar löfte om rykte. Jag kunde knappast sova, så fröjdade den mig.




TJUGUFJÄRDE KAPITLET.
En medtävlare i trolldom.

Mitt inflytande i Helighetens dal var nu alldeles oerhört. Det tycktes mödan värt att söka vända det till ekonomisk fördel. Den tanken uppstod hos mig följande morgon och anledningen därtill var, att jag fick se en av mina riddare, som var i tvålbranschen, komma ridande. Om man får tro historien, hade munkarna här på platsen för två hundra år sedan varit så världsligt sinnade att de villa tvätta sig. Möjligen fanns det ännu kvar något