Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
217

Hon bad oss vara mycket välkomna och försäkrade att hon inte var det minsta rädd. Kungens förslag hade tydligen gjort starkt intryck på henne. Det var naturligtvis en i hennes liv ganska märklig tilldragelse att träffa på en person av kungens anspråkslösa utseende, som var villig att köpa ett hus för att få tak över huvudet under natten. Det ingav henne en stor vördnad för oss och hon ansträngde till det yttersta kojans resurser för att vi skulle få det bekvämt och bra.

Vi sovo till långt inpå eftermiddagen och när vi stego upp voro vi så pass hungriga, att torparkosten föreföll smaklig även för kungen, så mycket mer som den kvantitativt var ganska knapp. Särdeles omväxlande var den icke. Den bestod uteslutande av lök, salt och det nationella svarta brödet — bakat av havre. Kvinnan berättade oss om tilldragelsen från aftonen förut. Mellan klockan tio och elva på kvällen, då alla gått och lagt sig, hade den stora herrgårdsbyggnaden börjat brinna. Hela traktens befolkning hade skyndat till undsättning och familjen blev räddad med undantag av en enda person — husbonden. Han syntes icke till. Alla voro utom sig med anledning av denna förlust och två redliga bönder satte livet till under sina bemödanden att inom byggningen söka rätt på den värderika personen. Men till sist blev han funnen — det vill säga så mycket av honom som fanns kvar och det var hans lik. Man hittade det i en liten skog tre hundra alnar från stället — bundet, försett med munkavle och sargat av ett dussin knivstötar.

Vem hade gjort detta? Misstanken föll på en fattig familj i grannskapet, som nyligen blivit behandlad med synnerlig stränghet av baronen, och från dessa människor spred sig lätt misstanken till deras vänner och bekanta. Det var nog att man hyste en blott misstanke. Mylords livréklädda drängar proklamerade ögonblickligen korståg mot dessa personer, och den lilla skaran förstärktes hastigt av det övriga folket. Vår värdinnas man hade slutit sig till de andra och inte kommit hem förrän nära dagningen. Nu hade han gått ut för att göra sig underrättad om resultatet av det hela. Under det att vårt samtal pågick kom han tillbaka från sin forskningsfärd. Hans rapport var