Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
223

sig människonaturen. De beundrande barnen taga efter vad de stora göra. De spelade mobb med en framgång, som tycktes bli allvarsammare än de ämnat eller väntat sig.

Utflykten var ingalunda tråkig för mig, tvärtom lyckades jag använda tiden ganska väl. Jag gjorde åtskilliga bekantskaper och kunde som varande främling göra så många frågor jag behagade. En sak som naturligtvis intresserade mig som statsman var lönefrågan. I avseende på den samlade jag den eftermiddagen så mycket material jag kunde. Den, som inte har mycket erfarenhet och som inte tänker, kan falla på den idén att mäta en nations välstånd eller brist på välstånd efter de gällande avlöningarnas storlek. Äro lönerna höga, så råder välstånd i landet; äro de låga tvärtom. Men det är ett misstag. Det är inte den summa man får, det är hur mycket som kan köpas för den, som är det väsentliga och det är det som säger en, om lönerna äro höga i verkligheten, ej blott till skenet. Jag mindes mycket väl hur det var under det stora inbördeskriget hos oss i det nittonde århundradet. I Nordstaterna fick en timmerman tre dollars om dagen, som kunde växlas i guld; i Sydstaterna fick han femtio — betalbara i Sydförbundets banksedlar, värda en dollar bunten. I Nordstaterna kostade en syrtut tre dollars — en dagslön; i Sydstaterna kostade den sjuttiofem — nära två dagars lön. Allt annat i samma proportion. Följaktligen voro lönerna dubbelt så höga i Nord- som i Sydstaterna, emedan den ena lönen hade större köpstyrka än den andra.

Ja, jag gjorde åtskilliga bekantskaper i köpingen och vad som gladde mig mycket var att se våra nya mynt i omlopp — massor av milreis, massor av mills, massor av cents — mycket koppar och något silver och nästan allt detta bland hantverkarna och det lägre folket. Ja, och litet guld fanns det också, men det var på banken, det vill säga hos guldsmeden. Jag slank in dit under det att Marco, son av Marco, prutade med en handlande på ett fjärdedels skålpund salt. Jag begärde få växla ett guldmynt om tjugu dollars. De växlade det — det vill säga sedan de bitit i myntet, låtit det klinga mot disken och prövat det med en syra. De frågade mig varifrån jag fått det, vem jag var, varifrån jag kom och vart jag skulle, när