Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

verkat hindrande på det och rubbat dess symetri — kanske omöjliggjort dess tillvaro. I nästan vartenda ansikte låg det någonting särdeles manligt och somliga av dessa män kännetecknades av en viss upphöjdhet och mildhet, som avvände och omintetgjorde all nedsättande kritik. En mycket ädel välvilja och renhet vilade över dens ansikte som de kallade sir Galahad, så även över kungens, och det fanns majestät och storslagenhet i den jättelika gestalten och stolta hållningen hos sir Lancelot från sjön.

Snart inträffade det något som koncentrerade det allmänna intresset på sir Lancelot. På givet tecken av ett slags ceremonimästare reste sig sex eller åtta av fångarna, stego fram tillsammans, knäböjde på golvet och lyfte upp händerna mot damernas läktare samt utbådo sig nåden att få tala ett ord med drottningen. Den mest i ögonen fallande på denna prunkande blomstersäng av kvinnlig prakt och grannlåt böjde på huvudet till tecken av samtycke, varefter fångarnas taleman överlämnade sig och sina kamrater i hennes händer, på det att hon efter gottfinnande måtte skänka dem fri förlåtelse eller ådöma dem lösen, fångenskap eller död; och detta, så sade han, gjorde han på befallning av sir Kay, seneschallen, vars fångar de voro, enär han besegrat dem medelst sin egen makt och tapperhet i en häftig strid på öppna fältet.

Häpnad och förvirring lästes i allas ansikten i hela huset; drottningens belåtna leende dog bort vid sir Kays namn, hon såg ledsen ut och pagen viskade mig i örat med en ton och på ett sätt som uttryckte uppenbart hån:

»Sir Kay — har man hört på maken! Håll i mig, jag dånar! I två tusen år finge människans syndiga uppfinning styvt arbete med att hitta på maken till en sådan lögn!»

Vartenda öga fäste sig strängt granskande på sir Kay. Men han var situationen vuxen. Han reste sig upp, spelade sina kort som en huggare och tog vartenda stick. Han sade, att han fullt sanningsenligt skulle framlägga saken; han skulle tala om den enkla, oförblommerade tilldragelsen utan några tillägg av egen fatabur. »Och om I då ansen», sade han, »att här hedersbetygelser och äretitlar vore på sin plats, så given dem till honom, som är den mäktigaste och kraftigaste man som någonsin burit sköld eller slagits