Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

22

varelser, som veta att de måste utan knot uthärda vad som väntar dem.

»Sannerligen kommer han inte med det nu igen», suckade gossen. »Samma gamla tråkiga historia som han med samma ord berättat tusen gånger och som han skall berätta intill sin död, var gång han fått litet för mycket till livs och behöver lätta huvudet. Ack, om jag sluppit uppleva den här dagen!»

»Vem är det?»

»Merlin, den store lögnaren och trollkarlen, må han bli förtappad för all den tråkighet han åstadkommer med den där sagan. Om det inte vore så, att de äro rädda för honom, emedan han har åskan och blixtarna och alla avgrundens andar till sitt förfogande, skulle de för många år sedan vänt ut och in på honom för att komma åt den där sagan och smula sönder den, Han berättar den alltid i tredje person, låtsar sig vara för anspråkslös att vilja upphöja sig. Förbannad vare han och må olyckan bli hans lott! Min vän, var snäll och väck mig till aftonsången.»

Gossen lade huvudet mot min axel och låtsade sova. Den gamle började sin saga och snart sov ynglingen verkligen. Detsamma var fallet med hundarna, hovet, lakejerna och de väpnade männen. Den mumlande rösten ljöd alltjämt; ett sakta snarkande uppstod på alla håll och uppbar den som ett dovt ackompanjemang av entoniga blåsinstrument. Några huvuden lågo lutade över korslagda armar, andra voro tillbakakastade och de öppna munnarna utstötte en omedveten musik; flugorna surrade och stucko helt obesvärat, råttorna smögo sig sakta ut från hundra hål och tassade omkring samt gjorde sig hemmastadda litet varstädes. En råtta gick så långt att hon likt en ekorre satte sig på kungens huvud och gnagde på en bit ost samt lät med naiv vanvördnad smulorna falla ned över kungens ansikte. Det var en fridfull scen, vilande för det trötta ögat och de nötta sinnena.

Så här lydde den gamle mannens berättelse:

Och så begåvo sig kungen och Merlin åstad och gingo till en eremit, som var en god man och en stor läkare. Eremiten undersökte alla hans sår och gav honom goda salvor. Kungen uppehöll sig hos honom i tre dagar,