268
vanligt, fastän det föreföll mig så. Jag trodde aldrig, att de skulle börja med sina jämna snarkningar. Det led på tiden och jag var ängslig för att vi inte skulle få så mycket av dem som vi behövde. Jag gjorde flera förhastade försök som vållade ytterligare dröjsmål, ty bara jag i mörkret rörde vid ett hänglås, framkallade jag ett slammer, som avbröt någons sömn, kom honom att vända sig och väcka några flera.
Men till sist hade jag lossat min sista boja och var än en gång fri. Jag drog en suck av lättnad och skulle nu taga itu med kungens bojor. För sent! In träder slavdrivaren med ett ljus i ena handen och sin tjocka promenadkäpp i den andra. Jag kröp tätt intill den snarkande mängden, för att så vitt möjligt var dölja, att jag var utan bojor. Men jag höll skarp utkik och var beredd att springa på mannen i detsamma han böjde sig ned över mig.
Men han kom inte. Han stannade, blickade en minut helt tankspritt bortåt vår mörka massa, synbarligen upptagen av något annat. Därefter ställde han ifrån sig ljuset, gick fundersamt mot dörren och innan man fått en aning om vad han ämnade göra, hade han gått ut och stängt dörren efter sig.
»Fort!» sade kungen. »För honom tillbaka!»
Naturligtvis var detta vad som borde göras och i blinken var jag uppe och ute. Men tyvärr fanns det inga lyktor på den tiden och kvällen var mörk. Jag urskilde dock en dunkel gestalt några steg framför mig. Jag satte efter den, kastade mig över den och så började det gå livligt till. Vi brottades och knuffades och stretade och voro snart omgivna av en folksamling, som ofantligt intresserade sig för striden och uppmuntrade oss så mycket den kunde — ja, dessa människor hade inte haft roligare eller varit ivrigare om det varit deras eget slagsmål. Men så blev det ett hiskligt kolorum bakom oss och halva åskådarkretsen rusade ifrån oss för att ägna sin uppmärksamhet åt detta. Lanternor svängdes på alla håll. Det var vakten, som samlades från när och fjärran. Bäst det var föll en hillebard över min rygg och jag visste vad det betydde. Jag var häktad. Detsamma
