ligen krig, och rikets riddare delade sig i två partier — kungens och sir Lancelots.»
»Alldeles — så var det. Kungen skickade drottningen till bålet, ty han ville rena henne genom eld. Lancelot och hans riddare räddade henne, men dödade vid tillfället vissa gamla vänner till er och mig — ja, några av de bästa vi haft nämligen sir Belias le Orgulous, sir Segwarides, sir Griflet le Fils de Dieu, sir Brandiles, sir Aglovale —»
»O, ni sliter sönder mina hjärterötter.»
»— vänta, det är inte slut än — sir Tor, sir Gauter, sir Gillimer —»
»Den mest framstående bland de nio i andra bollaget. Vilken idealisk passning!»
»— sir Reynolds tre bröder, sir Damus, sir Priamus, sir Kay Främlingen —»
»Min oförlikneliga kortstopp! Jag har sett honom hugga den kraftigaste lyra i flykten. Jag står inte ut med det här!»
»— sir Driant, sir Lambegus, sir Herminde, sir Pertilope, sir Perimones och — vem tror ni väl?»
»Jag vet inte. Fortsätt!»
»Sir Gaheris och sir Gareth — båda två.»
»Det är alldeles otroligt! Deras kärlek till Lancelot var oförstörbar.»
»Det var också ett missöde. De voro obeväpnade och hade infunnit sig blott för att bevittna drottningens straff. Sir Lancelot fällde envar som kom i vägen för hans blinda raseri och dessa båda dödade han utan att se vilka de voro. Se här en ögonblicksfotografi, som en av våra gossar skaffat sig av striden. Den säljes i alla tidningskiosker. Se där — figurerna närmast drottningen äro sir Lancelot med höjt svärd och sir Gareth, dragande sin sista suck. Genom den ringlande röken kan man se ångesten i drottningens ansikte. Det är ett särdeles lyckat bataljstycke.»
»Ja, det är det visst. Vi måste vara rädda om det. Dess historiska värde är oberäkneligt. Fortsätt!»
»Den återstående delen av berättelsen är inte annat än krig, vanligt krig. Lancelot retirerade till sin stad och
