Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

54

bör skolsystemet upprättas och sedan det är gjort — ut med tidningen! En tidning kan visserligen ha sina fel och många fel, men vad gör det, den är i alla fall en väckelse i graven för ett dött folk, och det får man inte förgäta. Den förutan gives ingen uppståndelse för en död nation — den är enda sättet. Jag ville följaktligen känna mig för och undersöka vad slags reportermaterial jag skulle kunna raka tillsammans ur det sjätte seklet, när jag en gång behövde det.

Nåja, prästen skötte sig på det hela taget ganska bra. Han fick in alla detaljerna, och det är en stor fördel i fråga om lokala notiser. Ser ni, saken var den, att han vid yngre år fört böckerna för begravningsentreprenaddepartementet i sin kyrka och, som känt är, beror pengarna därvidlag på detaljerna; ju flera detaljer, desto flera pluringar: bärare, kyrkobetjäning, ljus, böner — allt är det pengar värt, och om de kvarlevande inte betala tillräckligt med böner, sättes kråknäbb för ljusen och räkningen blir tillfredsställande i alla fall. Och han hade en lycklig förmåga att sticka in några smickrande ord här och där i fråga om en eller annan riddare, som sannolikt komme att annonsera — ursäkta, jag menar, som hade inflytande. Han hade också en lycklig gåva att överdriva, ty en del av sitt liv hade han vaktat dörren hos en from eremit, som bodde i en svinstia och gjorde underverk.

Naturligtvis saknades hos denna novis, som hos andra sådana, schwung och fart och förmåga av ohygglig framställning, med andra ord, den rätta klangen. Men hans antika sätt att uttrycka sig var egendomligt och behagligt och enkelt genomandat av tidens doft, och dessa små förtjänster motvägde till en viss grad de mera betydande bristerna. Se här ett utdrag:


Då hände sig att sir Brian de les Isles och Grummore Grummorsum, riddare från slottet, drabbade samman med sir Aglovale och sir Tor, och sir Tor fällde sir Grummore Grummorsum till jorden. Då kom sir Carados av det bedrövliga tornet och sir Turquine, riddare från slottet, och där sammandrabbade med dem sir Percivale de Galis och sir Lamorak de Galis, som voro bröder. Sir Percivale sammandrabbade med sir Carados, och båda bröto sina