Sida:En yankee vid kung Arturs hov 1916.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

62

erläggandet på en effektiv och rättmätig grundval. Resultatet var, att dessa inkomster fyradubblats och ändå var skattebördan så mycket jämnare fördelad än tillförene, att hela konungariket erfor en känsla av lättnad, och berömmet över min administration var uppriktigt och allmänt.

Personligen drabbades jag nu av ett avbrott, men det gjorde mig ingenting, det kunde inte ha kommit vid en lämpligare tidpunkt. Om det kommit förr, hade det varit förargligt, men nu var allt i goda händer och gick sin jämna gång. Kungen hade sista tiden åtskilliga gånger påmint mig om det av mig för fyra år sedan begärda uppskovet, som nu var tilländalupet. Det var en vink att jag borde ge mig ut att söka äventyr och skaffa mig ett så pass stort rykte, att jag kunde anses värdig att bryta en lans med sir Sagramor, som fortfarande var ute och gralade men eftersattes av diverse undsättningsexpeditioner och nu kunde bli funnen vilket år som helst. Detta avbrott kom således inte oväntat och överraskade mig ingalunda.




ELVTE KAPITLET.
En yankee på spaning efter äventyr.

Aldrig har det funnits ett land med så många kringvandrande lögnare. Och de voro av bägge könen. Det gick knappt en månad förbi utan att en sådan där figur visade sig, vanligen försedd med en historia om någon prinsessa och bedjande om hjälp att få henne ut från något långt bort beläget slott, där hon hölls i fångenskap av någon ärkeskurk — vanligen en jätte. Nu skulle man väl ha trott, att det första kungen gjort efter att ha lyssnat till en sådan liten roman av en fullkomligt främmande person hade varit att begära intyg — en eller annan anvisning rörande slottets läge, närmaste vägen till det och så vidare. Men aldrig var det någon som