90
så, det gick ju bra. Det här är en riktig cirkushäst. Han är född före sin tid.»
»Jag känner honom väl», sade sir Uwaine, »han är en lika god riddare som någon levande själ.»
»Någon levandes själ. Om ni har något fel, Sandy, så är det att ni använder föråldrade talesätt.»
»— ty jag såg honom en gång vid en turnering, där många riddare voro samlade och den gången kunde ingen hålla stånd mot honom. Ah, sade sir Gawaine, mina unga tärnor, mig synes att ni äro klandervärda, ty man kan med fog antaga, att den som hängde upp sin sköld där icke är långt borta, och då må de där riddarna mäta sig med honom till häst och skulden är mera er än deras, ty jag sitter ej längre här och ser på hur en riddares sköld vanäras. Och så avlägsnade sig sir Uwaine och sir Gawaine ett stycke från dem och så blevo de varse sir Marhaus, som på en stor häst kom ridande rakt emot dem. Och då de tolv ungmörna fingo se sir Marhaus flydde de som galningar till tornet, så att några av dem föllo omkull på vägen. En av tornets riddare lyfte då sin sköld och sade med hög röst: sir Marhaus, försvara dig. Och så rände de samman så att riddaren bröt sitt spjut mot Marhaus och sir Marhaus slog honom så hårt att han bröt sin nacke och hästens rygg —»
»Ja, se det är det ledsamma med dessa förhållanden, att så många hästar bli förstörda.»
»Detta såg den andra tornriddaren och styrde mot Marhaus och de drabbade samman så häftigt att riddaren av tornet snart damp med häst och allt och låg där stendöd —»
»Ännu en häst förlorad! Det där är en sed som bör avskaffas, det säger jag er. Jag förstår inte hur personer med någon känsla kunna applådera och uppmuntra den.»
— — —
»Så drabbade dessa båda riddare samman med väldig fart —»
Jag förstod att jag somnat och gått miste om ett
