93
dumhet att ej förstå tysk filosofi, och därför inbillade sig alla, att de förstodo den.
Lars Johan, som var mera naiv, höjde sitt punschglas, stötte det mot Hultins och sade med en ton af djupaste öfvertygelse:
— Du måtte alt vara en djäfvel i filosofin.
— Ja, men du förstod det ju inte.
— Det hörs nog ändå.
I det samma reste sig en ung man upp från ett bord i andra ändan af salen och gick fram till Hultin. Det var en ung karl af medelstorlek, vårdadt klädd, med små mustascher och ett egendomligt föraktligt löje, som kom och gick omkring hans läppar. Han hade tagit juridicofilen tidigt och ansågs som ett af Upsalas blifvande ljus.
Han hälsade på Hultin och frågade, hur det gått i skrifningen:
— Jaså, ni håller på med filosofi än, sade han med ett egendomligt leende. Det går snart öfver, ska jag säga er, gossar. Gramla Upsala är något på dekis, ska jag säga. Filosofin är dess sista falska vexel, som ännu har kurs. Men när förfalskningen blir upptäckt, så ska ni få se, hur Mefistolesbenen sticka fram under prestrocken. Jo, jo men.
Grane satt hela tiden och såg på Ling. Ett slags hvit fetma hade på sista tiden börjat lägga sig öfver dennes ansigte.
