65
lif. Unga kvinnor kommo till honom, anförtrodde honom sina små tvifvel, väckta genom läsningen af moderna romaner eller fritänkande ströskrifter, och de gingo från honom med en föresats att aldrig lemna det fridens land, som de under samtalen med honom anat. Gamla kvinnor kommo och berättade, hur de börjat att hysa underliga tankar angående änglarnes tillvaro, möjligheten af en skärseld, eller hvad Kristus gjorde, när han nedersteg till helvetet, och han talade till dem så, att deras gamla tro syntes dem ännu äldre och ännu säkrare. Folk af alla åldrar kommo och talade om för honom, hur det stod till inom dem. Och han lugnade dem alla genom att visa dem in på aningens väg, genom att ställa dem ansigte mot ansigte till det outgrundliga, inför hvilket alla frågor tystna, och hvarje tvifvel lullas till sömn. Sakta, mildt, med en känsla af domnande, oändligt välbehag.
Till honom skulle nu Erik Grane gå. Han af vaktade blott ett gynsamt tillfälle för att bedja honom om ett samtal.
De träffades en dag på akademiska bokhandeln. Grane observerade honom förstulet, medan han stod lutad mot disken, läsande i en broschyr, som han vände mot dagern för att kunna se mellan de ouppskurna bladen.
När han närmade sig dörren för att gå, gick
