TRETTONDE KAPITLET.
Religionen eller de religiösa föreställningarna äro något af det märkvärdigaste människoanden frambragt. Med alla sina förnuftsstridiga påståenden och i all sin öfverraskande orimlighet synes den vid första bekantskapen oförklarlig. I alla tider, sedan människan hade utvecklat sig till eftertanke öfver dylika saker, har man därför icke kunnat tänka sig den annat än som uppkommen genom en öfvernaturlig uppenbarelse, som något gudomligt, hvilket alltså ursprungligen måste vara gifvet alla människor i samma form. Men allt efter som man blef bekant med de olika folkens mer och mindre ofullkomliga religioner, hvilka ofta skilde sig från hvarandra i de väsentligaste punkter, började man tvifla på denna uppfattnings riktighet, och man begynte mer och mer tänka på, om icke de religiösa föreställningarna måste tillskrifvas något i människoanden själf, alltså var en produkt af denna under påverkan af omgifningarna.
Det första man då kom att tänka på var att de skulle bero på ett för alla människor gemensamt behof, hvilket alltså i och för sig på visst sätt var öfvernaturligt. Det är en hemlighetsfull, ofattlig aning, säger Schleiermacher, som drifver människan ut öfver denna ändliga
