trolldomsväsendet, som ju särskildt har legat djupast i vårt folks öfvertro, jag hade så när sagt djupare än själfva gudatron, och som till en del ännu gör det, har varit det, som först öfvergick till eskimåerna under deras umgänge med våra förfäder. Detta hastiga och lättvindiga sätt att få öfvernaturlig makt måste ju särskildt tilltala dem. Så vidt jag har kunnat erfara, spelar heller icke häxväsendet en sådan roll hos västligare boende eskimåer.
Det återstår ännu att omtala grönländarnes tro på amuletter. Dessa användas af nästan alla och bestå i bestämda föremål, vanligen tagna af djur eller människor. Öfver dessa sjungas eller mumlas trollsånger, och de ges af föräldrar till barn, medan dessa ännu äro små, eller också kunna unga människor efter de äldres råd själfva skaffa sig amuletter. De bäras hela lifvet vanligen på kroppen eller i kläderna; männen ha dem t. ex. ofta insydda i särskilda skinnremmar öfver bröstet och kvinnorna bära dem ofta i hårtoppen. Andra kunna förvaras i husets och tältets tak eller i kajaken, för att hindra denna från att kantra. En människa har oftast flera. Man tillskrifver dem makt att skydda mot häxeri, mot skada af andarne, att hjälpa i fara och ge egaren vissa egenskaper. Några kunna till och med användas som kam, i likhet med vår mytologis örnkammar. Har t. ex. en man en fågel eller fisk till amulett, kan han genom att åkalla den förvandla sig till en sådan, eller kan han förvandla sig till trä, tång o. d., när stycken däraf utgöra amuletter. Amulett-tron är som bekant utbredd öfver hela jorden och kan spåras från de mest primitiva ända upp till de mest utvecklade folkslag. Hos eskimåerna härrör den från ett mycket tidigt stadium och är möjligen det mest primitiva i deras nuvarande religiösa föreställningar. Ursprunget till denna tro tycks mig vara förklarligt. Ibland kan det
