men dessa ha ändå, så vidt jag har mig bekant, varit omkring 100,000 kr. årligen den sista tiden. Och värre kommer det att bli. Är det att vänta, att den danska staten i längden skall hålla detta i gång? Hvad skall då slutet bli? Månne det icke vore riktigare och bättre att först i tid dra in sina utliggare, sedan efterhand lägga ned kolonierna, ge de infödda hamnbyggnader och hus till delning, packa samman sina varulager, föra dem och köpmännen ombord på de nio handelsfartygen och sedan segla tillbaka till Danmark med hela härligheten? En gång skall det kanske ändå ske, men då finns ingen kvar till att befolka detta land. Inlandsisens stelnade liflöshet skall breda ut sig till hafvet, där endast måsens melankoliska läte höres längs de folktomma stränderna. Solen skall gå upp och ner och slösa sin prakt öfver ett öfvergifvet land. Blott någon enda gång besöker ett främmande fartyg de öde kusterna. Men under de långa vinternätterna skola de döda leka sin flammande norrskenslek öfver sitt snölands eviga dödsstillhet.
