kapten Saliet, som har sitt vid Prestgatan, utan nu ha vi fått två här vid själfva Stora torget, de som ha öppnats af Anders Hedlin och Jockum Köster. Det går sannerligen för långt, ärade bröder.
— Ackurat något dylikt sade Berend, kaffehusvärden vid Myntgatan — yttrade Mathias Lang.
— Sa’ han det om kaffehusen?
— Nej, om boklådorna och synnerligen om Russwurms. Hvad ska’ vi med alla de här svenska böckerna? — frågade Jacques Berand.
Man skrattade, och Russwurm själf deltog i munterheten, men kunde dock icke underlåta att uttrycka sin förvåning öfver att Volgenau, som hade sin boklåda vid Skomakaregatan, gick ända ned i Stora Kyrkobrinken för att besöka ett kaffehus, då han dock hade Storkällaren här vid torget och vore god vän med mäster Standart. Annat vore, om Russwurm, som hade sin låda vid Smedgatan, slunke in på Kyrkobrinken.
— Men slikt kan ej falla mig in — tillade den bokhandlaren.
Volgenau ursäktade sig med att Petter Momma stämt möte med honom hos Guilletmot. De hade en viktig angelägenhet att afhandla.
— Så-å — bror Volgenau gör affärer med unge Momma. Har bror inte det kungliga antikvitetsarkivets boktryckare Horrn och storfurstendömets tryckare Merckel och Åbo akademis
