— 23 —
beklämmande. Endast tornuren förkunna tidens gång, och kyrkklockorna att prästerna och döden sköta sina sysslor såsom förr.
Ändtligen är freden sluten, Stockholm återfår sitt förra utseende, ett block af vårt land afträdes och införlifvas under segrarens välde.
Låt oss göra ett flyktigt besök i denna landsända, som icke längre är vår. Där är det slut på valmötena. Inga krypande löften gifvas och inga pockande fordringar och villkor uppställas. Man låter bli att skicka representanter att åtaga sig de underkufvades sak inför regeringen i en främmande hufvudstad. Man förleder icke längre hederliga svenska arbetare till politiska äfventyr. Man har så länge hållit vackra tal, nu håller man vackert mun. I skolorna införes ett främmande språk, som barnen tvingas att lära. Man ser inga processioner med röda fanor och de hånfullt, dåraktiga orden: Ned med tronen, altaret och penningpåsen. Det är förbjudet att i de fordom svenska kyrkorna förkunna och bekänna den protestantiska tron. Gyllne helgonbilder radas upp kring våra gamla altaren, och väggmålningar från Sturarnas och Gustaf Vasas tid målas öfver för att glömmas. Vid rätten sker icke förhöret och förkunnas icke domen på ett för svenskar begripligt språk.
Alla de unga männen utskrifvas med eller mot sin vilja för flera år, att aftjäna sin värnplikt hundratals mil från hemorten, i länder, där man gapskrattar åt civila kommissioner och anonyma klagomål. Det är förbjudet att emigrera för män under 45 års ålder, och äfven sedan får ingen resa till Amerika utan särskildt pass. Nu vankas andra bullar än i våra dagars fria Sverige, där himmel och jord röras upp, om en värnpliktig förflyttas utanför lånegränsen vid fullgörandet af sin militära tjänst, och där man endast motvilligt underkastar sig sin första och förnämsta plikt mot fosterlandet och söker undandraga sig den skuld, som måste gäldas för rättigheten att bo och bygga i ett fritt och oberoende land. Under det nya, främmande regementet tvingas man att slåss utan att veta hvarför, och mot folkslag, hvilkas namn man knappast hört nämnas och
