Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
98
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

fastigheter af borgmästaromen och rådeno bortgifwit, waren sig grafwar i kyrkione, eller andra tomter; sättens the tå ofördrögeligen i sitt förra stånd, och under allmanna bästo til stadsens nytto åter. Skattaiord, som under rusthåld och til rustnings stam är, må ey i morgongåfwo gifwas, ey eller förpantas, eller försällias, eller för rusthållarens böter, eller giäld gå i betalning, med mindre, sedan skuldens richtighet af domaren är pröfwad, skuldfordranden, och then som sig iordena tilpantar, eller kiöper, wilia och kunna then wanliga rustningen, som ifrån iordeno icke skilias kan, richtigt uppehålla; hwilket landshöfdingen med häradzrättenom äger pröfwa och ransaka, och konungenom förr berätta, samt thes nådiga ther öfwer willia inhämta, än ther å fasta gifwes.[1] I lika måtto bör ey eller sådana skatteiord delas flera arfwingar mellan, som icke i sielfwa rusthållet dehl hafwa, utan utlöse then som äldst, eller bäst ther til fallen är, och förmår rustningen wid macht hålla, the andra arfwingar; går the iord til salu utom börd; hembiudes hon tå konungenom genom landshöfdingen å orten; och wari altid then som räntona af skattiorden äger, närmast henne at inlösa framför oskylda män och utom börd.

§ 2. Med frälses iorde må rätter ägande handla som han sielfwer bäst wil, kan och gitter efter lag; allenast hon icke så klyfwes, eller delas, at konungens ther af ingiäld, och knechtahållet therigenom förminskat och rubbat warder.

§ 3. Skattaiord må ochså både kiöpas och sälias, halft och fierdadels, samt allaredo skattlagda och särskilt afråada ottodels hemman, men ey mindre: må och aldrig skattskyldig iord stycketals ifrån bolby sinom sälias, eller förpantas, än mindre ther å fasta gifwas: skier thet; böte så kiöparen, som säliaren, hwarthera fyratyo daler, konungens, som skadan therigenom lider, ensak, och gånge han åter til, penninga, som them utgaf.[2] Samma lag wari om krono och krigshemmans ägor; och kiöph eller pantskillingen til konungen förbruten. Så skal ey eller ett skattahemman ibland flera fördelas, brytas, eller sälias, än the theruppå kunna pröfwas fullsäde och besittiande, och högst till fyra: hwarom ransake häradsrätten med kronofogden, och

hafwi then wåld slikan iord til hemmanet återlösa, som större delen

  1. Kongl. M:tz bref 24 Sept. 1688, Kongl. M:tz resol. 10 Novemb. 1691 och Kongl. M:tz bref d. 13 Jul. 1696.
  2. Conf. c. 30 fin. Konungsb. LL.