och erfwingar: neka the; söke sig om annorstädes som the bäst kunna, och hafwin barn eller arfwingar sedan inga macht å the jord att tahla som sålunda till födo uppgången är, dock bördsrätten them förbehållen när jorden upbuden warder.
§ 4. Giffwer man medgifft till sohn eller dotter, jord, huus eller tomt; eller gifwer hustru sine morgongåfwa; ther med förhålles som i Gifftomåhlabalken stadgat finnes.
§ 5. Nu kan honom fulltygas, som godz af någrom ewerdeliga eller på lijfztijd till gåfwo fått, att han giordt eller giör gifwaren, hans barn, eller förste arftagare, märkelig otienst och skada, genom swåre försmädelser, hugg och slag, egendoms otillbörlige af händande, falskt angifwande till heder och äro, lijstiga stämplingar effter hans lijf, onödig rättegång, eller annan grofhet och otack, hafwe tå gifwaren, eller hans barn, och förste arftagare, macht, samma gåfwa att återkalla, om the så willia, och domaren pröfwar gåfwa ther igenom rätteliga förwärkad wara; men är gåfwo någrom för möda och arbete, eller giord tiänist, till wedergällning gifwin; tå må them eij återgånga.
§ 6. Äger någor frija jord, huus eller tompt i stadenom; hafwe fritt ther af bortgifwa hwar siette penning, ehwad thet är ärfdt eller afladt: hafwi och macht ther af till födo och nödtorfft att sällia, som han bäst kan och gitter; dock att till barn hans först anbiudes[1] hwad till sahlu går.
8 Cap. Huru jord må pantsättias och återlösas: så och om panthafwarens inteckning och förmåhn.
§ 1. Pantsätter man jord sina, huus eller tompt för reda penningar, eller penninga-wärde, som till wist prijs och reena summo i penningar sättias bör; och blifwer ther wiss dag till betahlning förelagd; löse tå jorden igen med samma slags mynt som uthgafs; eller om de hos honom eij finnes; löse tå[2] effter dess fulla wärde som thet war[3] tå thet läntes, med annat gott och gångbart mynt i stället: är ingen wiss dag them emillan till pantens återlösning förelagd, stemme
tå panthafwanden sin skuldnär till rätta, och förkunne honom lagligen
