§ 2. Nu hafwer then som sålde, icke upburit fulla penningar, men doch i kiöpebrefwet låtit inflyta qwittaord, emot kiöparens försäkringsskrifft; ägi tå macht uppå thet kiöp att tala in till dess fasta åkommit; men sedan hafwi han eij wåld thet kiöp att qwällia, eller på the jord framför andra, att tala, med mindre hon honom å nyo förpantad och lagligen intecknad woro: stånde honom doch fritt, sin fylnad i penningar eller i annan jord att sökia af then som med honom handlat hafwer, lijka som för all annor gäld och skuld.
§ 3. Nu äro fångamän flere som the jord hwar af androm fångit hafwa; lede tå hwar till sin man lagligen, och böte then som åth hemmul brister sex daler till treskiptes, men the andre warin saklöse. Hafwer någor the jord sig med wålde tillägnat, böte fyratio daler till treskiptes och upprätte allan skada. Hafwer hemmulsman medarfwingar; them äger han sielf till säija om han them med sig till hemulsman binda will, och måge the effter hwars och ens andel med honom häffta: brister kiöparen hos nästa hemmulsman; hafwi tå macht att gå till then andra, och tredie, och så wijdare, doch i ordningen effter hwar annan.
§ 4. Then som någon jord hus eller tompt winner med dom för afradzdag å landet, eller fardag i staden; honom bör och niuta ther af räntan eller hyran för det samma åhret. Men får någor ellest rätt till afrad, hö eller säd af jord, genom kiöp, byte, eller gåfwo; tå må han thet tillträda effter then afhandling ther om giöres; åboen dock alltijd laga fardag förbehållen.
§ 5. Nu går någrom the jord ifrån, som han mot annan jord sig tillbytt hafwer; gånge han tå till sin bortbytta jord igen, så länge then i hans eller hans arfwingars händer är som bytet med honom giorde; men är the jord genom nytt skipte, kiöp, pant eller gåfwa, eller genom laga mätning för gäld, redan utur hans händer kommin, och laga fasta ther å gifwin, eller inteckning för androm skedd; ägi tå på the jord ingen wijdare talan, uthan sökie sin fångaman och godz hans, som han bäst kan och gitter.
§ 6. Hafwer man jord genom kiöp eller skipte fångit, och kommer ther annor i laga tijd som wijsar arfsrätt ther till, effter Ärfdabalken: gitter tå fångaman, the jord hemmula; stånde thet giordt är: och sökie then sin man som mister. Kan fångaman eij hemmula; gånge then förra till jord sina, och sökie then andra sin rätt hos
