intet ärfdt, eller arfwet lagligen afsagdt och återburit, som förr är sagdt, warin tå för hemuld i thy måhl befrijade.[1]
§ 10. Alla laga inteckningar upbod och fastebref skola gifwas å häradztinge, och rådstufwu, ther jord, huus, eller tompt är belägin: ther skall och alt laga klander giöras, som jorden är intecknad, eller upbiudin: sker thet annorstädes, hafwi ingen krafft.
§ 11. Öfwerdrager någor sin rättighet till något gods, huus eller tompt, eller thet byter och sällier åth androm, och will eij therföre i hemuld stånda; tå bör han thet sig i sino brefwe, ther i han godset sig afhänder, uthtryckeligen förbehålla: giör han thet eij, wari tå till hemuld förbunden såsom i alle andre jordakiöp, och hafwi ther ingen undflycht före.
§ 12. Nu hafwer man gods huus eller tompt af androm genom kiöp eller skiffte fått, och delas sedan grannar emellan om ägor, rå och röör, eller andra bolstada skiäl; förswari tå hwar sin gränts lagligen, och wari hemuldzman plichtig alla the skiäl som hos honom ther öfwer finnas, kiöparen att meddela; går tå något ther ifrån med laga dom, och stiger then skada icke till fierdung eller högre, af sielfwa godset, hus eller tompten, stånde tå kiöp eller skiffte fast, och fylle sälljaren then brist effter mätismanna ordom. Men angår twisten sielfwa rättigheten till helt, halfft eller fierdung af thet som kiöpt war; och dömes ther en fierdung eller mera ifrån; hafwi tå kiöparen frit, hwad han heller will thet kiöp och skiffte återbryta, eller taga ther fyllnad före af hemulsmannen.
§ 13. Uthi stadsgodz äger sälliaren altijd hemula alnetalet, så och then uthfästa frijhet på hus tompt, eller gård, om then uthan kiöparens wållande rubbas. Med frijhet och förmon som å landgods genom sälliarens bref[2] uthfast är, wari lag samma.
