Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
175
JORDABALK 1717

råstenarne wäl; läggies och broar af stockar på ömse sijdor långz effter, som råstrecket böra wijsa. Thesse röör upsätties wäl och beskedeligen af häradzhöfdingen och nembden, samt landtmätaren, om han oförhindrad är, och införes sedan i häradz dombook, till rättelse i framtiden, huru twisten är ändat och rören från begynnelsen till ändan lagde, imedlertijd blifwa the gamble röör som med domar stadfäste, eller af ålder förwisso therföre håldne warit, uthi sin laga krafft. Men på de orter, der här til inga råstenar eller[1] rågångar warit, uthan dijken, renar, gamble och forne gärdesgårdar, gårdzstodar och heckar, träkors bergzhällar stenryssior och annor märkie skola wid yppande twist, eller med jordägandens samtycke, röör upsättias, samt de sköfwlade förnyas: niutin doch imedlertijd thesse af ålder håldne skilliemärken sin laga krafft och witzord.

§ 2.[2] Stöta flera byaägor tillsammans, eller stanna uppå ett röör thet kallas ringråå; wari tå hiertestenen med sine kanter ther effter beskaffat, så att en trekantig steen skilier tre bohlstada, och en fyrkantig fyra; ju så, att de wijsestenar som omkringliggia öfwerensstämma med hiertestenens kanter, så wähl i uthgående som inkommande: thesse röör böra och hafwa sine uthliggiare, eller the stenar som uthwijsa strecket ända fram till nästa laga röör eller ändaråå, icke längre ifrån hwaarannan än att man med roop them emellan höra kan, och rätta strecket der igenom förfara; under hwilka wijsestenar och uthliggare ochså kunna hällar eller stenbroar giöras, wid hwar fierde eller fembte ledare, ther rågången emellan hufwudrören lång är; böre och rören såsom här ofwanföre är förmält beskaffade wara, enär rågången antingen stadnar eller gawlar, eller för andra emotstötande ägor en annor leedh och twärstreck tager. The byar som emoth stoora skogar grentza, och tilförende icke lagligen rörlagde äro, niuti effter theras rätt och hemantahl så mycken skog som nödig pröfwas them wid macht att hålda, thet öfriga räknas för almenning, effter hwar och ett landskapz eller häradz arth, nödtorfft och beskaffenheet; och sattes iu allestädes hädan effter fremstena röör, så wähl i skogar och på bärg, som slättmarker och undanrödies ther alla owalde stenar.

§ 3. Uppå – – – – – – förwilla.[3]

  1. Denna ändring finnes också i B, men icke i de öfriga.
  2. I marginalen: Ut in Lundii.
  3. I marginalen: Ut in Lundii. – Denna § har i B ändrats sålunda: Uppå – – – andra gamla hufwud- eller änderå – – – förwilla.