§ 3. Nu kommer annars swijn på then ållina skog som ifrån androm ligger och afskild är; sägi tå skogäganden swijnägandenom til första och andra gången, at han them tädan hemtar och afhåller: finnas the ther sedan; tå mågo the intagas, och ägande med hwarandrom förenas; eller gode män pröfwen hwad för them skal betalas, och om the qwarra gå, eller borttagas skola.
§ 4. Släpper någor wiliande sina swijn uti annars inhägnadan ållina skog, ther han ingen dehl äger; hafwi förgiordt swijnen skogägandom enskylt: men komma swijn och fä, som åldon äta inom annars inhägnada ållina skog annarledes; gånge tå thermed som 13 och 14 cap. förmäla.
Cap. XX. Huru flera bya oskift mark må nyttias, och huru med mulbete, hiordawård och wallgång skal förhållas.
§ 1. Ligger skog och mark odelt flera bya emellan; then må hwar by oskiftan nyttia, eller til rätta skift begära, som om bys oskifta ägor i 17 cap. sagdt är: äro ägor bya mellan delta, och häfdar man annars ägor; böte tå hwart om-sig, som lag säger.
§ 2. Ostängd mark och hiordawall mågo alle, som then äga til mulbete nyttia, och theras fä hwart om annat gå: then by, som sielfwer hiordawall ey äger, förene sig med androm, och läge för fä sino.
§ 3. Förena sig bönder uti enom by eller flerom om sitt gärdes eller boskaps wård och hiordahåld; betale then som ey håller, ehwad boskapen af hans förwållande eller försumelse giör, eller får skada, och mågo i ställe för poikar til wallgång heller brukas qwinfolk, så mycket som möjeligit är, och hwars och ens lägenhet och wilkår kunna tillåta.[1] Samma lag wari om hiordhåld i stadenom.
§ 4. Tappar wallhion bort något af boskapi; eller willdiur giör skada, then wallhionet pröfwes kunnat hindra; betale med sine tienstlego, eller kropsplicht: försummar wallhion, och är ey när, at skade hiordenom therigenom skier; wari lag samma.[2]
§ 5. Lägges gildror och snaror uti laga tid, och lyses, och warnar husbonde sitt wallhion, och wisar hwar the liggia, boskapen
thes bättre för them at achta, men wallhionet giör thet ey; wari lag
