hela thes andehl i boet för sådana giäld frikallad: ty at hwar bör sina sak ensamm böta, och ingens annars lott förwärka.
§ 6. Hafwi inga hustru macht at låta sig i handel om fasto gotse, eller sälia något af lösörom i bo thera, utan thet skier med mansens samtyckio och fullmacht; eller af them lösörom, som til salu satte äro; eller at mannen är afwita, eller frånwarande, eller öfwergifwer och förlöper sine hustru: sitter hon tå med barnomen hema, och torf wider födo för sig och them, eller ther hon barnlös är, sig annorledes ey föda kan; eller annor nöd tiltränger: tå må hon åt saklöso til nödtorft sälia; doch med råde och ia nästa frända, om thet fast gots är som sälies: skier thet annorledes; hafwi tå mannen wåld thet wid hustruna giorda kiöp at ryggia och återkalla, som sägs i Handelsbalkenom.
Cap. X. Om barna eller[1] arfwinga afwitring för inträdet i andra gifto.
§ 1. Hafwi ingen enkling, eller enkia macht å andra gifto gånga förr än the barn thera af förra gifto, eller thens dödas arfwingar, ther ey barn äro, efter then rätt them efter lands[-] eller stadsrätt tilkommer, afwitradt hafwa: giör thet någor; hafwi han tå förwärkadt til barn eller arfwingar tridiung af sinom behåldna andehl i boet efter förra gifto. Understår sig ock någor prester at wigia någon enkling, eller några enkio förr än afwittring lagliga skiedd är; straffes han, som i Kyrkiolagen stadgas.[2]
§ 2. Flyttar enkling, eller enkia, som gånga wil å andra gifto, att hålla hus och bohag tilsamman, innan[3]thes sorgetiden efter Kyrkiolagen är ute; plichten tå the brotslige, hwar för sig med tyo daler, och flytten icke thes mindre ifrån hwar androm til thes the lagligen kunna blifwa wigde.[4]
Cap. XI. Om man eller hustru giör hor: eller af arghet och ondsko förlöper sitt ächtenskap, och kommer ey åter, hwad rätt the förwärkadt hafwa: och huru barn må födas och upfostras ther fullkommelig ächtenskaps skillnader skier.
§ 1. Begår man eller hustru hor, eller af ondsko och arghet
förlöper sin ächta maka, och håller sig undan i upsåt, at ey mer
