Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
1713
GIFTERMÅLSBALK

them emellan lagligen; tagi tå mannen åter alt thet han med sig i boet infördt, så och kostnadt han till fästningen och bröllopet gjordt hafwer, med alla the gåfwor han henne gifwit; behålle och ther til hwad hon honom, litet, eller mycket, gifwit hafwer.

§ 5. Är någor man, eller qwinna af naturen, som förr är sagdt, wanför, oförmögen, och til ächtenskap platt oskickelig; eller drages med ene oboteliga smittande siuko, förtiger thet och förleder annan[1] swikligen til giftomål med sig: warder thet fulltygat; gånge thå ächtenskapet åter efter Kyrkiolagen, och niute then brotslige ingen rätt i boet, efter thy här ofwanföre förmält är; uprätte ock them, som beswiken blef, allan skada och kostnadt, samt plichte som för annat bedrägeri, framdeles skils.


Cap. XII. Om. olåt, kif och osämio mellan man och hustru; och om the olagligen sig skilia til säng, bord och sätu.

§ 1. Ehuru wäl man och hustru efter Guds skickelse äro ett; spöries doch, ty wärr! ofta, at them emellan hat, wrede och wrånghet så råda få, at hwarken domkapitlets warning, eller förelagt wite them åter sämia gitter: tå. bör werldslig rätt ther handena wid läggia och pröfwa, hwad heller enthera, eller begge ther skul til äro: och plichte ther efter then brotslige, hwar för sig, med femtyo daler, eller fiorton dagars hächtelse wid watn och bröd: wålder then ene mer, then andre mindre; lämpes tå straffet ther efter: bättra the sig icke; fördubbles tå straffet så ofta ther öfwer med skiälom kan klagas.

§ 2. Skilier sig man, eller hustru olagligen wid hwar annan til säng, bord och sätu, och af tresko, hat, eller motwilia wräkias omkring i thy härade och biskopsdöme, ther then andre maken boandes är; eller drifwer man, eller hustru hwar annan ur hus och bo: sitter tå enthera qwar och nyttiar beggia thera gots och ägendom; wari lag samma: doch mågo the tilhållas allwarliga i fridi och enighet sammanbo ther så giörligit är.

§ 3. Nu kan så illa åtbäras, at man eller hustru, af wrede och bitterhet, slå hwar annan blå, eller blodigan, laman, eller lyttan; förhålles tå thermed och straffes som stadgas i Såramålom.[2]


  1. Ursprungligen: förleder i samme sot annan.
  2. I Såramålom fins icke något om qwinnan, tå hon slår sin man; hwarföre iag och then casum ther tilsatt hafwer.