Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
264
LAGKOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL

står; tilhålles tå hans arfwingar at swara til thet som borgat war, när saken eij är i thet stånd, at the borgen upsäija måge, eller när gäldenären sielf, eller hans arfwingar eij förmå skulden gälda. Dock må hustruns lott och ägendom eij häffta, när mannen samma borgen utan hennes samtycke utfäst, eller hon befinnes ther til trugad, förledd, eller oskäligen lockad wara.


XI Capitel. Huru gäldbunden man sina borgenärer må til fridz ställa och om swikelig banqwerot.

1 §. Är något genom olyckeliga och wådeliga händelser så af sig kommen, at han eij mägtar på en gång sin skuld betala, och wilja en del af them han skyldig är hafwa tålamod med honom, eller något efftergifwa, och en del intet; stånde tå wid thet the flästa, som bästa rätten äga, med honom sluta. Hafwa alla lika rätt; fälles tå slikt af mark som af mark. Men hafwer någor ostridig förmohn för the andra och wil eij samtyckia til föreningen; bekomme tå sit fullt ut, oacktat hwad the slutit hafwa, som sämre rätt äga.

2 §. Nu söker then gäldbundne hela sin ägendom på en gång til sina skuldfordrande updraga, eller warder han ther til trängder och twungen; låte tå rätten genom offenteligit anslag alla thes skuldfordrande inkalla, och förfare thermed som i Rättegångsbalken stadgas. Finnes at then gäldbundne genom olyckor och wådeliga händelser i then fattigdom råkad är; tå måge thes skuldfordrande, hwar effter sin hafwande rätt, om förträde i then uplåtna ägendomen twista; och niute hwar sin förmohn til goda, effter som i nästa cap. urskils.

3 §. Kan hans wilkor, som således hela sin ägendom i betalning uplåtit, framdeles genom arf, tienst eller slögdom bättras; och sökes han tå för bristen i thet hans ägendom eij räckte til fullom gäldom: har han tå otwungen sin ägendom på en gång afstådt; gälde samma brist af thet han sedermera ärft eller wärfwat hafwer. Men är han af sina skuldfordrande en gång trängder och twungen all sin ägendom at upgifwa, ware af them sedan otiltald.

4 §. Hafwer någor genom slöseri och lastefullt lefwerne råkat i then fattigdom, at han eij mägtar sin skuld betala; warde dömd til fängelse eller arbete, och afräknes på skulden för hwar dag tiugu fyra öre. Dock bör han niuta nödtorfftig föda, om han sielf thertil intet äger.