ock åhrswexten, som i ladorna inbergad är, och anses thet såsom andra lösöron uti et sammanaflat bo, som til gäldz betalning en gång för alla och eij widare gå böra. Är then ene maken oskyldig i then andras gäld; niute sin rätt til godo effter ty som i Gifftmålabalken stadgas. -
lo §. Yppa sig framdeles gäld på död mans ägendom, them man wid arfskiffte eij af wiste, och räcker eij arfwet til full betalning; ware tå arfwingar frie, när the upgifwa edsworen anteckning på ägendomen, som then wid gäldenärens död war beskaffad, effter ty som i föregående § säijes; och afträde sedan samma ägendom, med alla theraf effter hans död upburna räntor; dock utan interesse ther å, effter som i Erfdabalken widare stadgas.
XII Capitel. Om skuldfordrandes förträde til gäldbunden ägendom.
1 §. När skuldfordrande genom rättens offenteliga anslag instämde äro och hwar sin rätt til gäldenärens uplåtna ägendom bewisat; skilje tå domaren hwars och ens fordring, effter thes egenskap från hwarannan, och göre therutöfwer följande ordning och indelning. Dock at först af oskifft bo tages then anwände nödige begrafnings kostnad, läkiarelöhn, och apothekarens betalning, jemte theras aflöhning, som i then aflednas siukdom, eller wid thes jordefärd honom, utom egit husfolk, tient hafwa.
2 §. Under första ordningen höra the, som sit egit ifrån then gäldskyldigas bo sökia at skilja och återbekomma, såsom låntagit godz, inlags fä, bolagspenningar, utsatte panter mot panteskillingens betalning; dock så at thesse ting än nu i boet för handen äro, och eij förwäxlade eller förödde blifwit. Finnes och andras stulne eller röfwade godz i bo; tage thet ägaren förut utan lösn. Hit höra ock innestående arf; omyndiga barns penningar, ther then gäldbundne warit förmyndare, then i gälden oskyldige makans arfwegods och andel i bo, dock utan mårgongåfwa; tienstefolks löningar, och sådant mera, som eij hörer til gäldbunden mans bo.
3 §. Finnes eij thet länta godz, inlags fä, bolags penningar, eller panter i bo wara behåldne; utan skingrade och förödde: niute hwar och en förmohn, effter ty han sin rätt bewakat.
