Hoppa till innehållet

Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/281

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
269
HANDELSBALK 1718

bortstulit eller röfwat, och kan honom eij wangömma eller försummelse öfwertygas; ware ägarens skada.

7 §. Blifwer then som låhntog sielf tilfälle til skadan, genom låhnets missbruk, såsom ther låhntagen ridhäst spännes för tungt lass; rides längre än lofwat war, eller fars ther med, mot ägarens samtycke, någon osäker wäg; eller ock förhålles öfwer then bestämda tiden, och tå förderfwas; ware skadan hans som låhntog, och gälde fullom gäldom åter.

8 §. Nu bjuder then som låhn fick, thet samma ägaren ospillt åter, och nekar han thet emottaga; kommer sedan skada ther å utan låhntagarens wållande; ware för återgäldning fri.

9 §. Ingen göre på låhntagit godz någon förbättring och omkostnad, utan ägarens samtyckio, med *mindre han sielf thet förderfwat, och så bota bör, eller thet sker at förekomma skada ther å; såsom ther utlänt fä eller häst siuknar, och tages thertil läkiare, eller utlänt redskap utan förbättring eij brukas kan; niute tå kostnad åter innan låhn gifwes til baka;

10 §. Förderfwas låhn eller omkommer när thet til eller från honom som låhntog föras skal; gånge ther om som om försträcknings betalning i IX cap. 13 § stadgas.


XIV Capitel. Om nedsatt och förtrodt godz.

1 §. Lägger någor in hos annan, som thet ,emottaga wil, guld, sölfwer, penningar, eller annan lös ägendom til förwaring; göre thet med witnen, eller tage hans bref ther å som emottog; och fordre thereffter sit åter.

2 §. Inlags fä eller förtrodt godz bör hwar wårda som sit egit. Missfares eller förkommer thet genom hans försummelse, wangöma och wållande, som thet emottog; gälde fullt åter. Sker thet af wådelig händelse; ware för återgäldning fri. Niuter then som annars godz til förwar emottagit, therföre lön och wedergäldning; sware jemwäl thertil, om någon försummelse föregådt hafwer.

3 §. Nu sätter man under annars förwar tilslutna eller förseglade kistor, skåp eller packor, och wet eij then som emottog hwad ther uti är; eller är thet honom eij stycke från stycke til wigt, måt eller antal i händer gifwit; och påstår sedan then som inlade mera under förwar gifwit wara, än han återfick: ware then som emottog