owilkorliga gåfwona fått, och hans medarfwingar, tå ärfwas skal efter honom framdeles som så gifwit hade.
§ 3. Dör son, eller dotter, som hemfölgd fått, barnalös; gånge tå medgift åter til then som gaf: lefwa barn efter; behållen the hemfölgd med samma wilkor som föräldrar thera henne haft: dö the barn förr än then som medgift gaf; gånge tå medgift åter til gifwaren.
§ 4. Samma lag wari om androm giftomanne, som nästa skyldan man, eller qwinno, således som 2 § säger, ifrån sig gifter, i anseende til them som äro samarfwingar, och niuta tillika arfsrätt efter lag.[1]
§ 5. Nu gifwer annar och oskylder medgift; stånde tå therwid, som honom hälst och bäst behagar therom at förordna uti thy efter lag är tillåteligit.
Cap. XV. Om mansens, eller hustrune fördehl af bo oskipto.
§ 1. Dör man, eller hustru: tagi tå then som öfwerlefwer fördehl sin af bo oskipto uti allo thy som han, eller hon hälst wil af lösörom hafwa; doch så, at thet ey stiga må öfwer tiugunda delen af ägendomen i löso gotse och aflinga iorde, som til skiftes bör gånga: är bo fattigt och ringa; tagi tå then som öfwerlefwer sin fästninga ring, dageliga säng sina och nödwändiga gångkläder 2, ändoch the något öfwer tiugunda delen af boets behåldna ägendom stiga kunna. Huru man och hustru thenna fördehl uttaga skola, sägs i Erfdabalkenom.[2]
§ 2. Alla böter äga til treskiptes gånga, utan the, som lagen til tweskiptes, eller enskylt uttryckeliga efterlåter.
