Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 5.djvu/321

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
309
EDSÖRESBALK 1713

Cap. VIII. Om edsöris straff, och huru therföre bötas må.

§ 1. Begår någor edsöris brott, och blifwer rätteliga ther til wunnen, och dömas skal; hafwi han tå förbrutit alt thet han äger som löst är, och wari, så framt han icke lifwet också förwärkat, biltoger öfwer alt Sweriges rike: för sår, blånade, eller blodwite han uti sine wåldsamhet giordt hafwer; löse af fasto gotse sino hand sina med femtyo daler:[1] bryter han annan gång edsöre; fördubblas tå böterne af hans fasta ägendom sina hand thermed at lösa: äger han icke något fast; plichte med fängelse wid watn och bröd, eller gatulop, som theremot swara kunna:[2] och antingen edsöris brytare blifwer i sine wåldsamma giärning dräpen, eller efter dom lif mister, eller ey; wari alt hans som löst är, förwärkat.[3] Äro flere i samnadenom och samma giärning; stånden alle samma rätt.

§ 2. All skade, som edsöresbrytare, och andra wåldswärkare få uti sine giärning, och tå the inom annars hus, gård och slikt stadde äro; wari ogill.[4]

§ 3. Högmåls, edsöres, och wåldesgiärningars böter gånge till treskiptes emellan målsägande, konungen, och häradet, eller staden;[5] förutan the mål, uti hwilkom alt löst och fast efter lag faller under kronones ewärdeliga ägo; eller konunger sig och målsägandenom förbehåller; eller eliest til tweskiptes uttryckeligen efterlåter; eller målsägandenom allena til uprättelse förunner: och erlägges thes böter som brutit hafwer af hans enskylta ägendom, och icke af hustrune rätt i bo; eller annars förmon uti innestående afrade; tyonde; giäld, som then brotslige rätteliga skyldig war förr än han edsöre bröt; icke af bolags- inlags- eller barnapenningar; eller någro thy uti edsöris brytarens hus och wärio finnas kan, som hans icke är. Hwilken ey förmår at böta; straffes han i thessa, som andra mål, med fängelse

wid watn och bröd, gatulop eller risslitande, arbete, eller landsflycht,

  1. Här hafwer iag upfylt thet som uti utkastet är utlåtet.
  2. Kongl. M:ts bref d. 14 Maji 1686.
  3. Cap. 35 tin. Edsörisb. LL.
  4. Thet som fölier uti utkastet i thenna 2 § synes icke höra hit.
  5. Synes alla kunna gå ut, som eliest i utkastet förmäles, på thet thenne § må wara enlig med thy som i thenna och Högmålabalken finnes stadgat. – Synes och här iämnte, at princ. § 4 uti utkastet kan här först införas, och therpå fölia thet som förmäles i § 3 och sedan the sidsta orden i § 4 så at nu blifwer en § theraf.