III. Förslag till Såramålabalk 1713.
Om såramål.
Cap. I. Huru then böta skal, som hugger annan i ansichte, eller hals, eller afhugger någon lem, eller utslår tänder.
§ 1. Hugger man i brådom skilnade annan fullom sårom, näso af manne, öra, hand, eller fot; eller i ansichte, eller hals; eller slår ut öga, så at han ther af warder lytter; böte för hwario thera uti lytesbot femtyo daler, och för såramålen lika mycket: warda någrom twå, eller flere af samma lemmar af huggne; bötes för hwariom thera, som förr är förmält, både i lytes- och såramålen. Lytesbot tagi målsägande enskylt först ut, och såraböter gånges til treskiptes, konunge, stadenom, eller härade, och målsägandenom.
§ 2. Hugger man af androm tumelfinger, eller wrista; böte then thet giorde tretyo daler för lytet, och för såramåleno tiugu daler: hugger man af thet näst är tumelfinger; böte femton daler för lytet, och för såramåleno tyo daler: för the andra fingren åt lytet tyo daler för hwario thera, och uti såramålenom äfwen så mycket: warandes tåå så gild, som finger åt såramålom, men uti lyteno halfwo mindre.
§ 3. Warda tänder utslagna; böte then thet giorde för hwario thera i lytes botum sex daler, och uti såramålom lika mycket.[1]
§ 4. Bräckes arm eller ben; eller ben utlöses och uttages; eller hand, eller finger lam och onyttig giörs; bötes tå så för lytet, som för såramålen, efter thy som förr är sagdt i 2§.[2]
§ 5. Hugger man åt androm, wiliandes skada giöra, och annar står för och får sådana åkomo; bötes som ofwan förmält är.
