säger, men såret ogilt: gifwa the hwar androm sår, och lefwa bådin; böte hwar för sine giärning.[1]
§ 7. Blifwer någor lem ofärdig och lam innan natt och åhr, sedan then är sårad; bötes therföre lytisbot, efter thy som sagdt är, målsägandens ensak.
Cap. IV. Om qwinna slår eller sargar någon; och om man slår sina hustru, eller hustru man sin; eller husbonde och matmoder sitt tienistahion.
§ 1. Om qwinna slår eller sårar någon; wari samma lag om henne, som om manne i såra- eller lytisbotum, och bötes af hennes ägendom: warder hon slagen så at hon föder dödt barn; ökes tå bot hans, som thet giorde, til nijo daler.
§ 2. Hwilken man som af hat och ondsko, eller i druckenskap, eller för andra qwinno skuld, som han älskar, slår hustru sina blå eller bloduga, lama eller lytta; wari thet alt i twebotum: slår hustru man sin; stånde under samma rätt.[2] Näpser han henne för brott hennes skiäliga; wari saklös.
§ 3. Slår husbonde eller matmoder legohion sitt lamt, eller lytt; böte tå som för androm: men näpsa the thy för brott thes skiäliga; wari ogilt.
Cap. V. Om öfwermaga botum i såramål med wilia, och huru bötas skal för otamt, och okynnes fä.
§ 1. Giör öfwermagi mera än siu åra, och mindre än femton fullsår; bötes af thes ägendom halfwo mindre än för mogande mans giärning, så i lyteno, som såramålom: giör han mindre åkomo, som är blånader, eller blodwite; böte tre daler: af öfwermaga såraböter tagi halft målsäganden, och andra helftena konungen och staden, eller häradet.[3]
§ 2. Är öfwermagi minna än siu åra, och giör något sår; bötes intet therföre.
- ↑ Synes thenne § som uti utkastet är then 7, kunna sättias näst efter § 5.
- ↑ Eftersom i 12 cap. § 3 i orig. utkastet af Giftomålabalken förmäles om them bådom i slika casibus, och refereras hijt; ty kan och thenne casus här inflyta.
- ↑ Fastän c. 18 fin. Såramål med wilia LL. et c. 19 eod. tit. SL. annorlunda förmäles; fölier jag dock herrarna Collectorum anledning i Dråpmålom med wilia c. 10 § 1.
