II. Förslag till Tjufvabalk 1706.
Cap. I. Om tiufwerij.
§ 1. Stiähl någon hwad det hälst är, warder baar och wid färska giärning åtagen, then må grijpas, och till allmänt fängelse föras; tiufnaden bör straxt wederbörligen räcknas och wärderas, och ägaren sitt åthergifwas: hwilken åligger saken ofördröijeligen gifwa domaren tillkiänna, will han och den wijdare uthföra, niute i allt måhlsägande rätt, skiuter han sin tahlan ifrån sig, då bör konungens länsman å landet och stadzfiscalerne i städerne anklaga tiufwen, och tage då han måhlsägandedehlen af bötherne, som brister i tiufnaden,[1] der elliest böther falla kunna, och sedan öfwer giärningen wid landz- eller stadzrätten dömmas. Är wärdet af tiufnaden fulla sextijo dahler silfwermynt, miste lifwet, karlen hängies, och qwinnan halshugges.
§ 2. Ehwad det belöper sig öfwer eller under 60 daler s:mt, och något wore af de stuhlna saker förskingrat, då bör först af tiufwens egendomb så långt den räcker måhlsägandedehlen uthmätas och ehrsättias, anten han med arbete, kroppen eller lijfwet kommer till att plichta: kan han som slipper dödzstraffet, giällda och betahla, böthe då tredubbelt, måhlsäganden, konungen, häradet eller staden till treskifftes: orkar han eij giällda eller bötha, arbete då under förwahr, der som arbete betarfwas skulle, wid Kongl. Maij:ts slått, fästning, hus och gårdar eller och hos måhlsäganden, der han sådant will och kan åstadkomma, för skadan och måhlsägandedehlen af bötherne;
desslikest för konungen och häradet eller staden, niutandes till sin
- ↑ Enligt Bd II s. 281 skulle i kap. 1 § 1 ordet: »målsegandedelen» ersättas af orden: »det som brister i tiufnaden». Då denna § delades, har genom missförstånd de anförda orden influtit såsom ett tillägg i nuvarande § 1 i stället för att, såsom meningen otvifvelaktigt varit, föranleda följande ändring af nuvarande § 2: Ehwad – – – af tiufwens egendomb så långt den räcker det som brister i tiufnaden uthmäthas o. s. v.
